Så går en polisanmälan till.

Anmälan
En polisanmälan kan göras på polisstation, genom besök eller per telefon. Ju snabbare anmälan sker, desto bättre chanser finns för bevissamling. Polisen diarieför alla anmälningar och de beslut som fattas angående din anmälan har du rätt att ta del av.

Förundersökning
När brottet har polisanmälts inleds vanligtvis en förundersökning som leds av polis eller åklagare. Förundersökningen kan läggas ned men den kan också leda till åtal.

Under förundersökningen, kan polisen komma att hålla förhör med dig, eventuella vittnen och misstänkta. Om du minns fler detaljer och händelser efter förhöret kan du tillägga det i anmälan vid ett senare tillfälle. Men gärna så fort som möjligt eftersom det underlättar processen att gripa gärningsmannen.

Vid förhör under förundersökning och även vid rättegång får du oftast ha en stödperson med dig. Kvinno- och tjejjourer, brottsofferjouren eller socialtjänsten kan ställa upp vid dessa tillfällen. Om du har behov av tolk kan du få biträde av sådan.

Bevis
Rivna eller blodiga kläder kan lämnas som bevismaterial. Allt oftare kan man numera genom DNA-undersökningar koppla gärningsmannen med brottet. Kriminalpolisens uppgift är att göra en platsundersökning för att hitta fingeravtryck, blodfläckar eller sperma.

Ett rättsintyg skrivs i regel ut av läkaren där han/hon beskriver allvaret av skadorna och även vilka medicinska åtgärder som företagits. Du kan begära att läkaren tar foto av dina skador som senare kan användas som bevismaterial. Du kan alltid själv dokumentera - fotografera eller diarieföra - dina skador på egen hand. Ju fler bevis, desto större chans till fällning.

Målsägandebiträde
Vid sexualbrott har du rätt till ett målsägandebiträde (advokat eller jurist).

Om du är i behov av målsägandebiträde så ska du ta upp det med polis eller åklagare. Domstolen utser målsägandebiträdet vars uppgift blir att bevaka dina intressen, stödja och hjälpa dig under förundersökning och rättegång. Dessutom ska din försvarare assistera åtalet och föra talan om skadestånd. Du har rätt till en jurist kostnadsfritt om du tjänar mindre än 260 000 kr per år.

Häktning och åtal
Åklagaren anhåller den misstänkte tills beslut har tagits om han kan friges eller begäras häktad. Åklagaren har högst fem dagar på sig att komma fram till ett beslut. Vad som avgör om en misstänkt blir gripen, anhållen eller häktad är i första han hur grovt brott han misstänks för och även hur stark bevisföring används mot honom. Det är åklagaren som fattar beslut om åtal och stämning.

Nedläggning av förundersökning
Nedläggning av förundersökning beslutas av polis eller åklagare om det inte går att uppvisa tillräckligt bevismaterial om övergreppet eller vid tillfällen någon gärningsman inte kan pekas ut. Förundersökningen läggs ned även om kvinnan inte vill samarbeta, annars är det polisens skyldighet att utreda ett brott.

Överprövning vid nedläggning
Målsägande (dvs den som blivit utsatt för brott) har rätt att begära överprövning av polisens eller åklagarens beslut om
• att inte inleda förundersökning
• att lägga ner förundersökningen
• att inte väcka åtal

Överprövning görs hos förundersökningsledaren. Kontakta den närpolisstation/enhet som handlägger ärendet för att ta reda på vem som är förundersökningsledare i ärendet.

Domstol och domslut
Målsägande kan begära att bli informerad om när huvudförhandlingar äger rum. Detta kan göras i samband med anmälan. Målsägandebiträde har en skyldighet att informera målsägande om alla beslut, processer mm.

Ekonomisk ersättning
Rättshjälp kallas den ekonomiska hjälp staten kan hjälpa med vid rättsliga ärenden eller tvister. Det kan gälla skadestånd som polis och åklagare inte kan hjälpa till med eller förhandlingar med försäkringsbolag.

Det innebär bland annat att målsägande kan få viss hjälp med kostnader för att anlita juridisk hjälp. Det går att vända sig till en advokatfirma där rådgivning lämnas under högst en timma för en viss summa. Hos kvinno- och tjejjourer är den juridiska rådgivningen är kostnadsfri.

Vid rättegången för åklagaren målsägandes talan mot den misstänkte angående ersättningskrav. Det är viktigt att preciserar krav/yrkanden, t.ex. läkarvård och terapi. Domstolen beslutar om den misstänkte ska betala ersättning till målsägande. Om den dömde inte kan betala eller om ingen gärningsman hittats kan man vända sig till sitt försäkringsbolag eller Brottsoffermyndigheten för ekonomisk ersättning. Ansökan till brottsoffermyndigheten om ersättning ska göras inom två år från brottet.